Shoo bre och Felicia försvann

Jullov och lite mer tid för läsning. Mer kunde det ha blivit om det inte hade varit för långkörningar, musfångande på Österäng, plogbil i diket, pulsande i snö, mellandagsrea och MAGSJUKA:) Men, lite mer än vanligt har det ändå blivit. Måste vara för att datoranvändningen legat på sparlåga.

Shoo bre av Douglas Foley. Har länge velat läsa den och tänkt att det ska vara en riktigt spännande och tilltalande ungdomsbok. Den är spännande och läsaren känner för de olika individerna. Som vuxen är man nog mer kritisk och kan inte försvara många av de handlingar som huvudpersonerna utför. Språket i boken är ungdomligt och många ord är ord som används av ungdomar med invandrarbakgrund i förorterna. Jag måste erkänna att jag inte alls förstod alla ord. Det gör inte att man inte hänger med, så jag tycker bara att det var ett positivt inslag.

   Boken handlar om skola, kärlek och kriminalitet. Kärleken är förbjuden och finns mellan lärare och elev samt mellan olika etniciteter. Dessa kärlekshistorier löper parallellt med kriminalitet och skolprestationer och i slutet möts de olika historierna. Inget lyckligt slut, men dock ett tillfredsställande sådant.

Nästa nyss utlästa bok är Felicia försvann av Felicia Feldt. Bokklubbens val. Felicia är dotter till Anna Wahlgren, som många har åsikter om. Terese tycker så illa om henne så att hon blir svart i blicken när man pratar om henne:) Jag har inte tyckt så mycket, utan tänkt att hennes metoder för barnuppfostran fungerar till viss del men att alla barn och inte minst deras föräldrar är olika. Boken har jag läst ur (fick den av Terese när Ella föddes) och där står en del bra saker, tycker jag.

  Nåväl, Felicia försvann är en bok som lämnar mig med en känsla av obehag. Felicia hänger ut sin mamma och berättar om en fruktansvärd barndom där mammans alkoholism och avsaknad av empati innebar otaliga flyttar, utfrysning i familjen, många pappor och män i huset, sex och svält. Allt ett enda stort svek. Jag vill inte tro att det är sant det som skrivs. Felicia mådde så dåligt av sin mammas agerande att hon var tvungen att bryta med henne. Hon skriver egentligen inte så mycket om sitt eget vuxna liv, förutom att hon själv haft förhållanden som spruckit och att pappan till ett av hennes barn ville ha ensam vårdnad om deras son. Han menade också att hon led av borderline. Vad är sant och inte sant? Som vanligt finns det flera sanningar. Sant måste i alla fall vara att Felicia haft en hemsk uppväxt och att hon behöver få upprättelse av sin mamma.

   Får man lämna ut människor i böcker som Felicia gör?

Yarden

Ojojoj! Tre hela veckor har det tagit mig att läsa 140 sidor...

Yarden har fått så bra kritik och min arbetskamrat Irene pratade varmt om den. Men, den var inget för mig; i alla fall inte just nu. Romanen är mycket välskriven och Kristian Lundberg använder ett poetisk språk.

Huvudpersonen Kristian kommer från påvra förhållanden och har tagit sig igenom missbruk av olika former. Han dras med skulder och håller sig med nöd och näppe ovanför vattenytan. Det är så eländigt, så eländigt. Grått och svart - jag ser inte en enda färg under hela berättelsen. Skulle jag skriva en positiv recension, skulle jag skriva att det finns ljusglimtar; Kristian har utvecklat en empati under alla sina eländiga år och genom att han får leva i samhällets bottenskikt får han lära känna och får förståelse för andra som inte accepteras fullt ut i samhället, som har svårt på arbetsmarknaden. Egentligen är detta en tänkvärd, välskriven roman som man borde få större behållning av än vad jag fick. Detta med lite tyngre litteratur tror jag att jag får återkomma till när jag får sova mer än några timmar per natt.

Nästa bok: Shoo Bre av Douglas Foley, en ungdomsbok som jag tror och hoppas ger stor behållning.

/Petra

Drömhjärta

NU, efter två års uppehåll är det dags att ta tag i verksamheten igen. Alltså, att skriva av mig ibland. Tidigare ikväll var jag hemma hos Irene på en bokträff. Jag har då och då skrivit upp vilka böcker vi läst och hos vem vi träffats, men det har varit alldeles för dåligt med det. Man kan undra om det blir bättre på detta sätt...

Till denna gång hade vi läst Drömhjärta av Cecilia Tamartin. Boken handlar om kusinerna Nora och Alicia som växer upp tillsammans i 1950-talets Kuba. Deras värld är något av en idyll och de lever i en skyddad verkstad, en trygg vardag för dem. Castro kommer till makten och Noras familj flyr till USA men Alicia blir kvar. Till slut möts de två kusinerna igen, men deras liv har tagit vändningar de inte förväntade sig när de var små.

Det var en spännande läsning på så sätt att man fick en inblick i revolutionens Kuba; en annorlunda bild jämfört med den fakta man läst och blivit undervisad om. Lena sa, och vi andra höll med, att det kändes som om Nora var på riktigt, att författaren Cecilia var Nora. Det är kanske en sådan känsla som gör att man drivs att läsa vidare, som gör att man blir fångad. En härlig upplevelse i boken är skildringen av det natursköna Kuba och  skildringen av mat och dofter. Jag skulle gärna uppleva de positiva delar som författaren beskriver.

När man lagt en sådan här bok på hyllan, är det svårt att veta vad man ska ta tag i för läsning. I bokgruppen har vi bestämt oss för Felicia försvann av Felicia Feldt. Intressant läsning ska det bli eftersom vi har olika uppfattning och tankar om Anna Wahlgren.

Själv läser jag just nu Yarden av Kristian Lundberg. Tyvärr hinner jag somna innan jag kommit in ordentligt i berättelsen, vilket innebär att jag måste uppdatera mig varje kväll. Tre sidor fram, två sidor bak...