Sommarprat

Sommar, sommar, sommar!

Ett starkt barndomsminne är lata, soliga sommardagar på Gotland. En fiskebod några meter från vattnet, en liten boendedel i fiskeboden där mina föräldrar sov i varsin säng på nedre plan och vi barn sov uppe på loftet. Var det alltid fint väder? Det är nästan så jag minns det… Klockan 13.00 var ofta en lugn stund. En radio sprakade och signaturmelodin för Sommar spelades. Det var en härlig stund på dagen; hade man inget speciellt för sig, var det ganska rogivande att lyssna till trygga, berättande röster. Sommar försvann sedan ganska länge ur mitt liv. Jag har ofta velat lyssna, men varit tonåring och ointresserad, upptagen eller kanske haft barn som avbrutit eller… Ja, vad är det man gör jämt och ständigt, egentligen? MEN, sedan jag skaffade min smartphone för två år sedan, har jag upptäckt möjligheterna med podradio. Det finns ett enormt utbud på SRPlay och sommarprogrammen är en del av det utbudet.

Ett program är ca 50 minuter långt eftersom musiken är avskalad. Perfekt promenadtid! Det är imponerande vad mycket många har att berätta och dela. Jag har kommit fram till att jag allra mest gillar att lyssna på de personer som inte bara berättar om sig själva. Det får gärna finnas en djupare tanke bakom ett sommarprogram, kanske en tanke om etik och moral, civilkurage eller världsfrågor. En viktig faktor för ett bra program är också att personen i fråga har ett vackert språk men naturligtvis är det innehållet som är det primära.

Här delar jag med mig av några av mina tankar om några av årets sommarpratare. Får fylla på då och då!

*****

Jonas Gardell. Ojojoj. Jag var tagen, hänförd och beundrande när jag gått mina femtio minuter med Jonas i mina öron. Han har ett fantastiskt rikt och vackert språk. Han berättar om kärlek och mod, om sorg och om svek. Han är rolig och rå men visar samtidigt på allvar och djup. Jonas har civilkurage. Om jag så bara har en bråkdel av det han uppvisar, skulle jag vara glad.

Lasse Kronér. Ingen favorit i vardagen för mig, men det visade sig att Lasse är en överraskningarnas man! Dels kan han berätta och dels har han en historia att berätta. Tänk att ha gått från att ha spelat för några futtiga kronor på gatan till att stå i rampljuset och vara en av Sveriges mest folkkära artister och programledare! Inget Idol där inteJ

Katarina Gospic. De första orden skrattade jag nästan åt för Gospic har en barnslig röst. Men… allt annat än barnslig är hon. SÅ SMART! För mig som är alt annat än bra på NO och liknande ämnen, var det ändå väldigt spännande att få lyssna på Gospic när hon berättade om hjärnan och hur hon drog paralleller mellan kroppens funktion och förmåga att överleva till dagens världsbild; om vi är solidariska och demokratiska överlever vi – annars utplånar vi oss själva.

Maria Sveland. Jag hade absolut inga förväntningar på detta program. Visste ärligt talat inte riktigt vem hon var. Bitterfittan har jag hört talas om, men...? Sen, när jag började lyssna, var jag fast. En superbra inledning som handlade om åtrå och sedan avsmak, gjorde att jag tänkte att jag nog tyckte som hon. Och det gjorde jag i det mesta!

****

Filip Hammar. Filip och Fredrik, ni vet. Han är rolig, ganska hämningslös och fördomsfri. Hans program handlade till stor del om just det; att man ska få vara den man är och att andra människor ska kunna respektera det. Han pratade högaktningsfullt om sina föräldrar och varmt om sin syster. Det kändes som att han är en väldigt varm och empatisk person. Hans språk är varierat och drivande. Plus också för mycket av musiken som jag gillade!

Peter Wolodarski. Chefredaktör på DN. En klok och erfaren man som har ett förflutet som präglat honom. Det är ju bland annat därför han är intressant att lyssna på.

Helena af Sandberg. Visste ingenting om henne tidigare. Hon kändes så vanlig i sitt prat men ändå har hon varit med om så mycket och träffat så många intressanta människor. Det som grep tag i mig mest var hennes beskrivning av mammans sjukdom och död. Snyftigt!

Leo Razzak. Föreläsare. Svår skolbakgrund, buse, nu föreläser han för rektorer och andra om hur man ska vara en bra lärare och vad som funkar när man ska fånga sådana som han. Jag fångades av honom och tycker att han har en poäng i det mesta. Intensiv och ärlig och kritisk. Bra val av musik!

Theodor Kallifatides. Riktigt längtat efter att lyssna på honom. Han har ett fantastiskt vackert språk och vad som gör honom ännu mer speciell är att han kom till Sverige som vuxen. Hans talade språk var inte lika flytande som det skrivna, men det är inte så konstigt att man som andraspråksinlärare missar lite på intonationen. Han har däremot ett ordförråd och bildspråk som de flesta av oss aldrig kommer komma i närheten av.

Jan Eliasson. Han låter så TREVLIG. Och det är han också - säger min bror Oscar som jobbar på WaterAid. Eliasson nämnde organisationen i sitt tal och därför får han en fyra av mig:) Fantastiskt vältalig, självklart politisk korrekt och en genuin solidaritetskämpe. En fyra men inte i närheten av en femma!

***

Maja Ivarsson. Maja är beundransvärd och det var intressant och spännande att lyssna på vad hon hade varit med om i livet. Hon har fått slita, hon har haft många motgångar, hon har varit beroende av droger och hon har blivit sexuellt utnyttjad. Hon verkar vara en person som slänger sig ut i livet utan livlina. Spännande men jag fastnade inte riktigt.

Carolina Gynning. Spännande bara för att det är Carolina Gynning, kanske. Hon har varit med om mycket och har utsatts för ett enormt mediapådrag. Kan inte vara lätt. Å andra sidan har hon valt att leva så. Hon ångrar sig vad gäller sina operationer och tänker inte likadant som när hon var yngre, men hon är nog en person som lever i nuet och som gillar att det händer saker jämt. Smårolig i alla fall!

Kristian Gidlund. Så sorgligt att jag grinade på promenaden. Han är ung, har cancer och vet att han ska dö. Hans blogg beskriver vad som händer med hans kropp och han beskriver hur han mår. Sommarpratet sammanfattade egentligen hans år som sjuk och han berättade om sina tankar och sin familj och vänner.

Annica Hagström. Hon sommarpratade för många år sedan och hade då bland annat Carola som gäst. Det blev en favorit i repris. Annica pratade mycket om Jakob Dahlin och det kändes aktuellt med en del som hon berättade om man tänker på Gardells Torka aldrig tårar utan handskar.

Jenny Strömstedt. Så bra på att prata och en spännande släkthistoria, men jag faller inte riktigt för henne. Varken i tv eller radio.

**

Sarah Dawn Finer. Äh, nu blev jag besviken! Hon berättar om delar av sitt liv och saker hon varit med om, men det kändes lite platt och monotont. Hon är helt klart bättre på att sjunga!

Liv Strömquist. Serietecknare som tecknar feministiska budskap. Hon pratade mest om mens. Anledningen till ämnet var, sa hon, att det är något som man aldrig pratar om men att det är ett viktigt ämne. Hälften av världens befolkning kommer att få leva med att ha mens en del av livet, var fjärde vecka. Jag håller med henne, men jag fastnade inte alls för hennes sätt att behandla ämnet. Hon var kanske rolig och rapp, men jag tyckte ofta att hon hade en ton som antydde att vi vanliga svensson inte hade särskilt bra koll på läget. Nä, jag är nog för vanlig och hon är för smart=) Lite tråkigt…  

Henrik Lundqvist. Hockey, hockey, hockey, hockey, hockey. Intressant för att det är hans hockeyhistoria, men annars fångade han inte mig. Sorry, Cia:)

*

Peter Schele. Får man skriva att någon låter uppblåst? Mallgroda och inte ödmjuk. Så tycker jag. Punkt.

Innan jag somnar

Sommar - det började som en bokslukarsommar men någonstans kom jag av mig. Får se vad resten vad de kvarvarande veckorna kan erbjuda:) Jag köpte fyra pocket för ett par veckor sedan och detta är en av dem. Innan jag somnar av S.J.Watson handlar om Christine som en morgon vaknar upp och inte vet vem eller var hon är. Hon ligger bredvid en främmande man och hon tror att hon haft ett one-night-stand men hon inser att saken är en helt annan när hon ser att hon är många, många år äldre än vad hon tror. Varje dag är densamma. Hon vaknar, vet inte var hon är eller vem hon är och hon måste helt och hållet förlita sig på sin omgivning för att försöka pussla ihop sitt liv. Hade det varit du eller jag som hade drabbats av amnesi, hade omgivningen varit våra trygga familjer och vänner. Eftersom detta är en bok, en slags thriller, förstår man redan från början att det någonstans inte stämmer. Spännande!

Det är ju så med oss att nyfikenheten driver oss. Varje dag har jag velat veta vad som ska hända med Christine och jag har så gärna velat att hon ska vakna upp ur sin amnesi och minnas sitt liv. Det är det som får en att vända blad hela tiden. Helt klart en läsvärd bok. Den har fått två priser också, så det är fler som tycker som jag!

Livet efter dig

Varning för STRÄCKLÄSNING!

Har ni sett En oväntad vänskap? Om inte, är det nog nästan ett måste. En verklig feel-good-film som gör att man mår bra länge efteråt. I  Livet efter dig möter man en lite liknande historia. Arbetslösa Lou, får arbete hos den totalförlamade Will. Från början är deras relation kall och Will vill inte acceptera henne. Deras relation utvecklas och fördjupas. Tack vare Lou mår Will bättre än vad han gjort på länge och det är härligt att känna hur det drar i smilbanden och skön läsning när man vill vända sig om och säga "yes!" till den som sitter bredvid. Men, det finns en hake. Såklart. Will vill inte leva. Han vill dö.

Jag rekommenderar INTE att läsa den på ett flygplan utan snytpapper till hands. Det är lite pinsamt när stolsgrannen måste undra varför man kväver snyftningar och varför man använder en gammal strumpa att torka droppande tårar med!

Jag vill inte att den är slut, vill bara fortsätta läsa. Det var ett tag sedan jag rycktes med så. Lyllos er som inte har läst den och som kanske går och köper den, lägger er på stranden och bara... STRÄCKLÄSER!

Jag har haft semester. Eller rättare sagt, jag har varit utan barn i sammanlagt sex dygn. Jag har haft det så bra och fått gräva ner mig precis så mycket jag själv velat. Tack mamma, pappa och svärföräldrarna!

Två soldater

När jag skriver detta inlägg, ligger Två soldater tvåa på Adlibris pockettopplista. Det förstår jag! Semester kan vara bra att ha om man ska läsa - boken är över 600 sidor lång och man vill bara läsa, läsa, läsa.

Två soldater handlar om två barndomsvänner som lyckas klättra uppåt på den kriminella stegen och som till slut lyckas nå ända fram. Deras väg till makten innebär att andras liv inte har något eget värde alls och de är beredda att ta till alla medel för att få det de vill. Handlingen utspelar sig i Råby utanför Stockholm och inne på den högsäkerhetsklassade anstalten Aspsås. Man får följa de två vännerna men också en mamma, en av plitarna, polisen som jobbar i förorten, brandmannen som släcker alla bränder i portuppgångarna, en av de unga "hangaroundsen" och naturligtvis kommisarien Ewert Grens. Det är spännande från början NÄSTAN hela vägen till slutet och man vill hela tiden att de onda ska bli goda och förstå att de sårar och skadar folk i sin närhet. Ett lyckligt slut är nog vad jag alltid önskar mig. Men, verkligheten är tyvärr inte särskilt romantisk:(

Det känns nästan konstigt att läsa Två soldater nu, efter Husby. Hade fler läst den här boken före Husbyupploppen, undrar jag om inte reaktionerna sett lite annorlunda ut. I boken får man en inblick i vardagen i ett helt annat samhälle och en helt annan kultur än den vi (med vi så menar jag de flesta, vi som har ordnade förhållanden och bor i relativt lugna och trygga områden) är vana vid. Hur kan det komma sig att det i vårt välfärdssamhälle får vara så eländigt? Vi som är yrkesverksamma betalar skatt och förlitar oss på att våra politiker tar hand om oss och alla andra i vårt samhälle. Så ser inte verkligheten ut. Det finns en grupp som lever i sitt eget samhälle där reglerna är dikterade av den som har mest makt. Den som har mest makt, är den som slår mest och bäst.


Författarna har gjort mycket research och använt tre år till att skriva boken. I slutet presenterar de en del fakta. Bland annat skriver de att över 80% som hamnar i fängelse återfaller i brott... Hm... hur ska man kunna lösa det? Vi får fråga våra politiker! Jag hoppas att författarnas fiktion inte stämmer med verkligheten och att den historia som berättas är väldigt överdriven. Om inte, hoppas jag att ingen ska behöva bo i ett område som Råby.

För mig personligen var det lite spännande att läsa framförallt början av boken. Jag och min studiekamrat Emmas första lärarjobb, var på en öppen anstalt i Uppsala. Dit kom långtidsdömda fångar som hade skött sig och som hade fått möjligheten att studera i slutet av sin strafftid. De hade då suttit allt från två till tio år i fängelse. Det var knarksmugglare, mördare, våldtäktsmän (som inte blev långvariga om de andra internerna fick reda på det) och andra våldsmän. Hjälp! Hur kunde vi få det jobbet - vi var ju bara 24-25 år! När vi kom till jobbet första dan, undrade personalen - plitarna - vilken av de intagna vi skulle besöka. "Det är vi som är lärarna", pep vi lite förskrämt och kände oss ganska dumma. Hihi, det kanske var tur att vi var så gröna som vi var!

Alltså - Två soldater är spännande och omöjlig att lägga ifrån sig. Deckare men inte en typisk sådan. Bättre, tycker jag!

Konsten att vara kvinna

Sist vi hade bokklubb var det min tur att ta fram böcker att välja mellan. De flesta var lite sugna på annat än deckare (jag med) och vi valde Konsten att vara kvinna av Caitlin Moran. Den verkade rolig, träffande och så kanske man skulle kunna få vara lite feministisk och skratta lite elakt åt det andra könet! Det brukar vara en eldig krydda, tycker jag, men detta... Nä, kan man haka upp sig på något så gör Moran det. Hon driver ALLT till sin spets och verkar tycka att vårt kön, alltså det kvinnliga, måste protestera och ta för oss på ett annat sätt i livet och det gäller allt från att hålla bindan öppet i handen när vi ska gå på toa och byta till att vägra ha ett stort bröllop eftersom det inte kommer att vara så bra som vi föreställt oss det. Om jag tyckte att jag hade lite feministiska tankar innan jag läste den här boken, har jag nu fått revidera min tro. Om Moran visste vad jag tyckte, skulle hon nog kalla mig för en mullig mansgris!

Nu vet jag inte vad de andra bokmalarna tyckte, men det kommer säkerligen finnas en hel del att diskutera och ventilera; behåring, bröllop, mens, fet eller inte, kärlek och barn. Jamen, det blir ju en diskussion om livet - det kommer att bli högljutt!