Sommarprat

Sommar, sommar, sommar!

Ett starkt barndomsminne är lata, soliga sommardagar på Gotland. En fiskebod några meter från vattnet, en liten boendedel i fiskeboden där mina föräldrar sov i varsin säng på nedre plan och vi barn sov uppe på loftet. Var det alltid fint väder? Det är nästan så jag minns det… Klockan 13.00 var ofta en lugn stund. En radio sprakade och signaturmelodin för Sommar spelades. Det var en härlig stund på dagen; hade man inget speciellt för sig, var det ganska rogivande att lyssna till trygga, berättande röster. Sommar försvann sedan ganska länge ur mitt liv. Jag har ofta velat lyssna, men varit tonåring och ointresserad, upptagen eller kanske haft barn som avbrutit eller… Ja, vad är det man gör jämt och ständigt, egentligen? MEN, sedan jag skaffade min smartphone för två år sedan, har jag upptäckt möjligheterna med podradio. Det finns ett enormt utbud på SRPlay och sommarprogrammen är en del av det utbudet.

Ett program är ca 50 minuter långt eftersom musiken är avskalad. Perfekt promenadtid! Det är imponerande vad mycket många har att berätta och dela. Jag har kommit fram till att jag allra mest gillar att lyssna på de personer som inte bara berättar om sig själva. Det får gärna finnas en djupare tanke bakom ett sommarprogram, kanske en tanke om etik och moral, civilkurage eller världsfrågor. En viktig faktor för ett bra program är också att personen i fråga har ett vackert språk men naturligtvis är det innehållet som är det primära.

Här delar jag med mig av några av mina tankar om några av årets sommarpratare. Får fylla på då och då!

*****

Jonas Gardell. Ojojoj. Jag var tagen, hänförd och beundrande när jag gått mina femtio minuter med Jonas i mina öron. Han har ett fantastiskt rikt och vackert språk. Han berättar om kärlek och mod, om sorg och om svek. Han är rolig och rå men visar samtidigt på allvar och djup. Jonas har civilkurage. Om jag så bara har en bråkdel av det han uppvisar, skulle jag vara glad.

Lasse Kronér. Ingen favorit i vardagen för mig, men det visade sig att Lasse är en överraskningarnas man! Dels kan han berätta och dels har han en historia att berätta. Tänk att ha gått från att ha spelat för några futtiga kronor på gatan till att stå i rampljuset och vara en av Sveriges mest folkkära artister och programledare! Inget Idol där inteJ

Katarina Gospic. De första orden skrattade jag nästan åt för Gospic har en barnslig röst. Men… allt annat än barnslig är hon. SÅ SMART! För mig som är alt annat än bra på NO och liknande ämnen, var det ändå väldigt spännande att få lyssna på Gospic när hon berättade om hjärnan och hur hon drog paralleller mellan kroppens funktion och förmåga att överleva till dagens världsbild; om vi är solidariska och demokratiska överlever vi – annars utplånar vi oss själva.

Maria Sveland. Jag hade absolut inga förväntningar på detta program. Visste ärligt talat inte riktigt vem hon var. Bitterfittan har jag hört talas om, men...? Sen, när jag började lyssna, var jag fast. En superbra inledning som handlade om åtrå och sedan avsmak, gjorde att jag tänkte att jag nog tyckte som hon. Och det gjorde jag i det mesta!

****

Filip Hammar. Filip och Fredrik, ni vet. Han är rolig, ganska hämningslös och fördomsfri. Hans program handlade till stor del om just det; att man ska få vara den man är och att andra människor ska kunna respektera det. Han pratade högaktningsfullt om sina föräldrar och varmt om sin syster. Det kändes som att han är en väldigt varm och empatisk person. Hans språk är varierat och drivande. Plus också för mycket av musiken som jag gillade!

Peter Wolodarski. Chefredaktör på DN. En klok och erfaren man som har ett förflutet som präglat honom. Det är ju bland annat därför han är intressant att lyssna på.

Helena af Sandberg. Visste ingenting om henne tidigare. Hon kändes så vanlig i sitt prat men ändå har hon varit med om så mycket och träffat så många intressanta människor. Det som grep tag i mig mest var hennes beskrivning av mammans sjukdom och död. Snyftigt!

Leo Razzak. Föreläsare. Svår skolbakgrund, buse, nu föreläser han för rektorer och andra om hur man ska vara en bra lärare och vad som funkar när man ska fånga sådana som han. Jag fångades av honom och tycker att han har en poäng i det mesta. Intensiv och ärlig och kritisk. Bra val av musik!

Theodor Kallifatides. Riktigt längtat efter att lyssna på honom. Han har ett fantastiskt vackert språk och vad som gör honom ännu mer speciell är att han kom till Sverige som vuxen. Hans talade språk var inte lika flytande som det skrivna, men det är inte så konstigt att man som andraspråksinlärare missar lite på intonationen. Han har däremot ett ordförråd och bildspråk som de flesta av oss aldrig kommer komma i närheten av.

Jan Eliasson. Han låter så TREVLIG. Och det är han också - säger min bror Oscar som jobbar på WaterAid. Eliasson nämnde organisationen i sitt tal och därför får han en fyra av mig:) Fantastiskt vältalig, självklart politisk korrekt och en genuin solidaritetskämpe. En fyra men inte i närheten av en femma!

***

Maja Ivarsson. Maja är beundransvärd och det var intressant och spännande att lyssna på vad hon hade varit med om i livet. Hon har fått slita, hon har haft många motgångar, hon har varit beroende av droger och hon har blivit sexuellt utnyttjad. Hon verkar vara en person som slänger sig ut i livet utan livlina. Spännande men jag fastnade inte riktigt.

Carolina Gynning. Spännande bara för att det är Carolina Gynning, kanske. Hon har varit med om mycket och har utsatts för ett enormt mediapådrag. Kan inte vara lätt. Å andra sidan har hon valt att leva så. Hon ångrar sig vad gäller sina operationer och tänker inte likadant som när hon var yngre, men hon är nog en person som lever i nuet och som gillar att det händer saker jämt. Smårolig i alla fall!

Kristian Gidlund. Så sorgligt att jag grinade på promenaden. Han är ung, har cancer och vet att han ska dö. Hans blogg beskriver vad som händer med hans kropp och han beskriver hur han mår. Sommarpratet sammanfattade egentligen hans år som sjuk och han berättade om sina tankar och sin familj och vänner.

Annica Hagström. Hon sommarpratade för många år sedan och hade då bland annat Carola som gäst. Det blev en favorit i repris. Annica pratade mycket om Jakob Dahlin och det kändes aktuellt med en del som hon berättade om man tänker på Gardells Torka aldrig tårar utan handskar.

Jenny Strömstedt. Så bra på att prata och en spännande släkthistoria, men jag faller inte riktigt för henne. Varken i tv eller radio.

**

Sarah Dawn Finer. Äh, nu blev jag besviken! Hon berättar om delar av sitt liv och saker hon varit med om, men det kändes lite platt och monotont. Hon är helt klart bättre på att sjunga!

Liv Strömquist. Serietecknare som tecknar feministiska budskap. Hon pratade mest om mens. Anledningen till ämnet var, sa hon, att det är något som man aldrig pratar om men att det är ett viktigt ämne. Hälften av världens befolkning kommer att få leva med att ha mens en del av livet, var fjärde vecka. Jag håller med henne, men jag fastnade inte alls för hennes sätt att behandla ämnet. Hon var kanske rolig och rapp, men jag tyckte ofta att hon hade en ton som antydde att vi vanliga svensson inte hade särskilt bra koll på läget. Nä, jag är nog för vanlig och hon är för smart=) Lite tråkigt…  

Henrik Lundqvist. Hockey, hockey, hockey, hockey, hockey. Intressant för att det är hans hockeyhistoria, men annars fångade han inte mig. Sorry, Cia:)

*

Peter Schele. Får man skriva att någon låter uppblåst? Mallgroda och inte ödmjuk. Så tycker jag. Punkt.