Shoo bre och Felicia försvann

Jullov och lite mer tid för läsning. Mer kunde det ha blivit om det inte hade varit för långkörningar, musfångande på Österäng, plogbil i diket, pulsande i snö, mellandagsrea och MAGSJUKA:) Men, lite mer än vanligt har det ändå blivit. Måste vara för att datoranvändningen legat på sparlåga.

Shoo bre av Douglas Foley. Har länge velat läsa den och tänkt att det ska vara en riktigt spännande och tilltalande ungdomsbok. Den är spännande och läsaren känner för de olika individerna. Som vuxen är man nog mer kritisk och kan inte försvara många av de handlingar som huvudpersonerna utför. Språket i boken är ungdomligt och många ord är ord som används av ungdomar med invandrarbakgrund i förorterna. Jag måste erkänna att jag inte alls förstod alla ord. Det gör inte att man inte hänger med, så jag tycker bara att det var ett positivt inslag.

   Boken handlar om skola, kärlek och kriminalitet. Kärleken är förbjuden och finns mellan lärare och elev samt mellan olika etniciteter. Dessa kärlekshistorier löper parallellt med kriminalitet och skolprestationer och i slutet möts de olika historierna. Inget lyckligt slut, men dock ett tillfredsställande sådant.

Nästa nyss utlästa bok är Felicia försvann av Felicia Feldt. Bokklubbens val. Felicia är dotter till Anna Wahlgren, som många har åsikter om. Terese tycker så illa om henne så att hon blir svart i blicken när man pratar om henne:) Jag har inte tyckt så mycket, utan tänkt att hennes metoder för barnuppfostran fungerar till viss del men att alla barn och inte minst deras föräldrar är olika. Boken har jag läst ur (fick den av Terese när Ella föddes) och där står en del bra saker, tycker jag.

  Nåväl, Felicia försvann är en bok som lämnar mig med en känsla av obehag. Felicia hänger ut sin mamma och berättar om en fruktansvärd barndom där mammans alkoholism och avsaknad av empati innebar otaliga flyttar, utfrysning i familjen, många pappor och män i huset, sex och svält. Allt ett enda stort svek. Jag vill inte tro att det är sant det som skrivs. Felicia mådde så dåligt av sin mammas agerande att hon var tvungen att bryta med henne. Hon skriver egentligen inte så mycket om sitt eget vuxna liv, förutom att hon själv haft förhållanden som spruckit och att pappan till ett av hennes barn ville ha ensam vårdnad om deras son. Han menade också att hon led av borderline. Vad är sant och inte sant? Som vanligt finns det flera sanningar. Sant måste i alla fall vara att Felicia haft en hemsk uppväxt och att hon behöver få upprättelse av sin mamma.

   Får man lämna ut människor i böcker som Felicia gör?

Yarden

Ojojoj! Tre hela veckor har det tagit mig att läsa 140 sidor...

Yarden har fått så bra kritik och min arbetskamrat Irene pratade varmt om den. Men, den var inget för mig; i alla fall inte just nu. Romanen är mycket välskriven och Kristian Lundberg använder ett poetisk språk.

Huvudpersonen Kristian kommer från påvra förhållanden och har tagit sig igenom missbruk av olika former. Han dras med skulder och håller sig med nöd och näppe ovanför vattenytan. Det är så eländigt, så eländigt. Grått och svart - jag ser inte en enda färg under hela berättelsen. Skulle jag skriva en positiv recension, skulle jag skriva att det finns ljusglimtar; Kristian har utvecklat en empati under alla sina eländiga år och genom att han får leva i samhällets bottenskikt får han lära känna och får förståelse för andra som inte accepteras fullt ut i samhället, som har svårt på arbetsmarknaden. Egentligen är detta en tänkvärd, välskriven roman som man borde få större behållning av än vad jag fick. Detta med lite tyngre litteratur tror jag att jag får återkomma till när jag får sova mer än några timmar per natt.

Nästa bok: Shoo Bre av Douglas Foley, en ungdomsbok som jag tror och hoppas ger stor behållning.

/Petra