Här ligger jag och blöder

Här ligger jag och blöder heter denna bok som jag inte kunnat lägga ifrån mig. Jag är så ledsen för att den är slut! Boken fick Augustpriset 2010 och är egentligen riktad till ungdomar. Ungdom är jag inte, men hade ändå en väldig behållning; kanske ur ett annat perspektiv än en 15-åring.
   Boken handlar om Maja, en tjej i tonåren som kanske söker sig själv. Hon går lite mot strömmen och har en  enda vän; Enzo. Enzo finns kvar när Majas värld rämnar. Boken börjar med en våldsam scen där Maja råkar såga av sig en del av tummen under en lektion. Det gör vansinnigt ont och fortsätter att värka under berättelsens gång, men lika mycket värker Majas inre på olika sätt. Maja bor hos sin pappa och åker varannan helg till sin mamma som bor i en annan stad. När Maja ska dit efter att ha sågat av sig tummen, är mamma Jana inte där. Maja kontaktar inte polisen men får en del information genom att smygläsa sin pappas mail och spåra personer som hon förstår hennes mamma har haft kontakt med. Att smygläsa mail kanske inte alltid löser en situation som man vill, och det får Maja uppleva.
   Detta är en bok som verkligen berör och som känns så genuin och innerlig. Det är också en väldigt humoristisk och rolig bok, och ofta drar man på smilbanden. Befriande. Efter att ha läst boken funderar jag på hur det påverkar barn att leva i vissa miljöer och att, oftare än vi anar, om man skrapar på ytan, finns det så mycket som skulle behöva komma upp till ytan. Det är också så att barn inte får veta särskilt mycket, att vi vuxna talar över våra barns huvuden. Rätt eller fel, det vet jag inte.
   LÄS LÄS LÄS!

Fasanjägarna

Vill ni läsa något riktigt läbbigt, är detta en bok för er! Den är egentligen inte speciellt läskig (på så sätt att man går och kollar i garderoben innan man ska somna), men läbbig... makaber kanske man kan säga. Detta är den andra av fyra böcker i en serie, men boken kan läsas som fristående.
   Man kastas in i en handling där någon är jagad. Någon är jagad men man förstår inte varför. Slutet och början binds ihop av denna jakt. Vem som jagas avslöjar jag inte...

   I Fasanjägarna får man följa fem välbärgade men känslomässigt avtrubbade personer som lär känna varandra då de är elever på en internatskola. Deras personligheter finner varandra och på fritiden utvecklar de säregna intressen som i slutändan resulterar i flera bestialiska mord.
   I vår lilla bokklubb har vi läst denna bok och alla var överens om att den var spännande och äcklig. Vi diskuterade lite kring personligheterna i boken och vad det är som gör att flera tokiga människor kan mötas på samma plats. En annan fråga vi diskuterade var det otroliga med deckare. Det är så overkligt, men ändå läser man och vill veta vad som händer och man tänker inte just då på att det man läser nästan kan jämställas med en fantasy!
   Är det flest kvinnliga eller manliga författare som skriver deckare som är så här råa? Det känns som att det kanske är 50-50, men vi hittade inget svar på den frågan. Jag förstod först inte riktigt när de andra pratade om den manliga författaren (Jussi Adler-Olsen) till den här boken. Jag har varit så säker på att det var en kvinna... ibland blir det lite kortslutning. En fd arbetskamrat heter Inger Adler:) Hon skulle ALDRIG skriva så läskiga saker! Men, vem vet... vem skulle kunna tro att Agatha Christie fantiserade ihop sådana skräckhistorier!?