Boken handlar om Maja, en tjej i tonåren som kanske söker sig själv. Hon går lite mot strömmen och har en enda vän; Enzo. Enzo finns kvar när Majas värld rämnar. Boken börjar med en våldsam scen där Maja råkar såga av sig en del av tummen under en lektion. Det gör vansinnigt ont och fortsätter att värka under berättelsens gång, men lika mycket värker Majas inre på olika sätt. Maja bor hos sin pappa och åker varannan helg till sin mamma som bor i en annan stad. När Maja ska dit efter att ha sågat av sig tummen, är mamma Jana inte där. Maja kontaktar inte polisen men får en del information genom att smygläsa sin pappas mail och spåra personer som hon förstår hennes mamma har haft kontakt med. Att smygläsa mail kanske inte alltid löser en situation som man vill, och det får Maja uppleva.
Detta är en bok som verkligen berör och som känns så genuin och innerlig. Det är också en väldigt humoristisk och rolig bok, och ofta drar man på smilbanden. Befriande. Efter att ha läst boken funderar jag på hur det påverkar barn att leva i vissa miljöer och att, oftare än vi anar, om man skrapar på ytan, finns det så mycket som skulle behöva komma upp till ytan. Det är också så att barn inte får veta särskilt mycket, att vi vuxna talar över våra barns huvuden. Rätt eller fel, det vet jag inte.
LÄS LÄS LÄS!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar