Fasanjägarna

Vill ni läsa något riktigt läbbigt, är detta en bok för er! Den är egentligen inte speciellt läskig (på så sätt att man går och kollar i garderoben innan man ska somna), men läbbig... makaber kanske man kan säga. Detta är den andra av fyra böcker i en serie, men boken kan läsas som fristående.
   Man kastas in i en handling där någon är jagad. Någon är jagad men man förstår inte varför. Slutet och början binds ihop av denna jakt. Vem som jagas avslöjar jag inte...

   I Fasanjägarna får man följa fem välbärgade men känslomässigt avtrubbade personer som lär känna varandra då de är elever på en internatskola. Deras personligheter finner varandra och på fritiden utvecklar de säregna intressen som i slutändan resulterar i flera bestialiska mord.
   I vår lilla bokklubb har vi läst denna bok och alla var överens om att den var spännande och äcklig. Vi diskuterade lite kring personligheterna i boken och vad det är som gör att flera tokiga människor kan mötas på samma plats. En annan fråga vi diskuterade var det otroliga med deckare. Det är så overkligt, men ändå läser man och vill veta vad som händer och man tänker inte just då på att det man läser nästan kan jämställas med en fantasy!
   Är det flest kvinnliga eller manliga författare som skriver deckare som är så här råa? Det känns som att det kanske är 50-50, men vi hittade inget svar på den frågan. Jag förstod först inte riktigt när de andra pratade om den manliga författaren (Jussi Adler-Olsen) till den här boken. Jag har varit så säker på att det var en kvinna... ibland blir det lite kortslutning. En fd arbetskamrat heter Inger Adler:) Hon skulle ALDRIG skriva så läskiga saker! Men, vem vet... vem skulle kunna tro att Agatha Christie fantiserade ihop sådana skräckhistorier!?