Yarden

Ojojoj! Tre hela veckor har det tagit mig att läsa 140 sidor...

Yarden har fått så bra kritik och min arbetskamrat Irene pratade varmt om den. Men, den var inget för mig; i alla fall inte just nu. Romanen är mycket välskriven och Kristian Lundberg använder ett poetisk språk.

Huvudpersonen Kristian kommer från påvra förhållanden och har tagit sig igenom missbruk av olika former. Han dras med skulder och håller sig med nöd och näppe ovanför vattenytan. Det är så eländigt, så eländigt. Grått och svart - jag ser inte en enda färg under hela berättelsen. Skulle jag skriva en positiv recension, skulle jag skriva att det finns ljusglimtar; Kristian har utvecklat en empati under alla sina eländiga år och genom att han får leva i samhällets bottenskikt får han lära känna och får förståelse för andra som inte accepteras fullt ut i samhället, som har svårt på arbetsmarknaden. Egentligen är detta en tänkvärd, välskriven roman som man borde få större behållning av än vad jag fick. Detta med lite tyngre litteratur tror jag att jag får återkomma till när jag får sova mer än några timmar per natt.

Nästa bok: Shoo Bre av Douglas Foley, en ungdomsbok som jag tror och hoppas ger stor behållning.

/Petra