Vattenänglar

I somras paddlade vi sträckan Kalv-Svansjöarna-Fegen-Spångån-Stångån-Kalv. Det vi trodde skulle bli en lättsam paddling blev en maratonsträcka där de små barnen till slut somnade på durken (säger man så om en kanot?) eller  utmattade hängde över kylväskan som gapade tom eftersom matransonen sedan länge delats ut. En liten missräkning av paddelhastigheten var det nog... Men, träning fick vi och likaså träna på att vara sams under trötta omständigheter. Helena, Johan och Svea, som också följde med, var tappra vänner som inte klagade!

Varför berätta om paddling i min bokblogg? Jo, någon dag efter att vi kommit hem, hittade jag en deckare i Majas rum. Rummet används också som gästrum och där huserar bland andra mina föräldrar då de är på besök. Pappa läser deckare. Punkt. Måns Kallentofts Vattenänglar låg glömd på en hylla. Precis vad jag orkade med och jag började läsa. Lite småläbbiga scener om drunknade människor passerade vy. Var då? Jo, i Stångån, den som vi nyss hade paddlat! Den är visserligen lång och i deckaren befann de sig utanför Linköping, medan vi rörde oss på sydligare breddgrader. En förklaring till varför jag började med vår minisemester.

Hur som helst... en spännande deckare som handlar om några mord (va!?) som kriminalaren Malin Fors utreder. Förutom att personer blivit dödade, saknas också en adopterad liten flicka. Malin måste ge sig in i en historia där det rätta kanske är fel samtidigt som hon själv tampas med ett alkoholmissbruk och ett försök att rädda relationen till sin alltmer främmande dotter. Inte lätt med andra ord!

Mycket spännande och ganska välskrivet. Klart läsvärd!