fredag 12 juli 2013

Två soldater

När jag skriver detta inlägg, ligger Två soldater tvåa på Adlibris pockettopplista. Det förstår jag! Semester kan vara bra att ha om man ska läsa - boken är över 600 sidor lång och man vill bara läsa, läsa, läsa.

Två soldater handlar om två barndomsvänner som lyckas klättra uppåt på den kriminella stegen och som till slut lyckas nå ända fram. Deras väg till makten innebär att andras liv inte har något eget värde alls och de är beredda att ta till alla medel för att få det de vill. Handlingen utspelar sig i Råby utanför Stockholm och inne på den högsäkerhetsklassade anstalten Aspsås. Man får följa de två vännerna men också en mamma, en av plitarna, polisen som jobbar i förorten, brandmannen som släcker alla bränder i portuppgångarna, en av de unga "hangaroundsen" och naturligtvis kommisarien Ewert Grens. Det är spännande från början NÄSTAN hela vägen till slutet och man vill hela tiden att de onda ska bli goda och förstå att de sårar och skadar folk i sin närhet. Ett lyckligt slut är nog vad jag alltid önskar mig. Men, verkligheten är tyvärr inte särskilt romantisk:(

Det känns nästan konstigt att läsa Två soldater nu, efter Husby. Hade fler läst den här boken före Husbyupploppen, undrar jag om inte reaktionerna sett lite annorlunda ut. I boken får man en inblick i vardagen i ett helt annat samhälle och en helt annan kultur än den vi (med vi så menar jag de flesta, vi som har ordnade förhållanden och bor i relativt lugna och trygga områden) är vana vid. Hur kan det komma sig att det i vårt välfärdssamhälle får vara så eländigt? Vi som är yrkesverksamma betalar skatt och förlitar oss på att våra politiker tar hand om oss och alla andra i vårt samhälle. Så ser inte verkligheten ut. Det finns en grupp som lever i sitt eget samhälle där reglerna är dikterade av den som har mest makt. Den som har mest makt, är den som slår mest och bäst.


Författarna har gjort mycket research och använt tre år till att skriva boken. I slutet presenterar de en del fakta. Bland annat skriver de att över 80% som hamnar i fängelse återfaller i brott... Hm... hur ska man kunna lösa det? Vi får fråga våra politiker! Jag hoppas att författarnas fiktion inte stämmer med verkligheten och att den historia som berättas är väldigt överdriven. Om inte, hoppas jag att ingen ska behöva bo i ett område som Råby.

För mig personligen var det lite spännande att läsa framförallt början av boken. Jag och min studiekamrat Emmas första lärarjobb, var på en öppen anstalt i Uppsala. Dit kom långtidsdömda fångar som hade skött sig och som hade fått möjligheten att studera i slutet av sin strafftid. De hade då suttit allt från två till tio år i fängelse. Det var knarksmugglare, mördare, våldtäktsmän (som inte blev långvariga om de andra internerna fick reda på det) och andra våldsmän. Hjälp! Hur kunde vi få det jobbet - vi var ju bara 24-25 år! När vi kom till jobbet första dan, undrade personalen - plitarna - vilken av de intagna vi skulle besöka. "Det är vi som är lärarna", pep vi lite förskrämt och kände oss ganska dumma. Hihi, det kanske var tur att vi var så gröna som vi var!

Alltså - Två soldater är spännande och omöjlig att lägga ifrån sig. Deckare men inte en typisk sådan. Bättre, tycker jag!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar