Så skriver Jönköpingsposten om Karin Alvtegens bok Fjärilseffekten. Romanen har fått finfina recensioner och jag håller med om mycket av det som skrivs, men ovanstående citat tycker jag träffar mitt i prick.
Alvtegen är, även i andra böcker, en mästare på att skildra olika personligheter och att göra våra vardagliga tankar till sådana som inte alltid är de som vi skulle välja att visa upp för andra. I Fjärilseffekten får vi följa framförallt Bodil som närmar sig slutet av sitt liv, Viktoria (Bodils dotter) som inte förstår sig på sig själv och Andreas som råkat ut för ett rån och blivit mer eller mindre personlighetsförändrad. Deras livshistorier vävs samman och efterhand får vi reda på orsaken till deras nuvarande position i livet. Egentligen vill man hoppa in i boken och säga åt dem att rycka upp sig eller att inte välja så fel eller att få upp ögonen för det som pågår runt omkring dem. Naturligtvis vill man att det ska sluta väl och man vänder blad på blad för att få läsa nästa episod i någons liv. Slutar det bra då? Nja... Hade man velat ha ett riktigt lyckligt slut hade man fått välja en annan författare och en annan genre. Karin Alvtegen, hon skriver inga hollywoodslut, det är ett som är säkert:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar